Imedi.es

Spasmofen

Información para la variante: Spasmofen Suppositorium, mostrar más variación

Produktresumé

Läkemedlets Namn

Spasmofen suppositorier

Kvalitativ och Kvantitativ Sammansättning

1 suppositorium innehåller: Metylskopolaminnitrat 0,5 mg, kodeinhydrokloriddihydrat 0,8 mg, morfinhydroklorid 13 mg, noskapinhydroklorid 6 mg, papaverinhydroklorid 40 mg.


För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

Läkemedelsform

Suppositorium


Vita till gulvita suppositorier.

Kliniska Uppgifter

Terapeutiska indikationer

Smärtor av olika slag, där morfin och opiater kommer ifråga, t ex vid spastiska kramptillstånd i glatt muskulatur, särskilt i gall- och urogenitalia samt mag-tarmkanalen.

Dosering och administreringssätt

Dosering


1 Suppositorium 1-4 gånger per dygn. Effekt erhålls efter ca 30 minuter och varar 3-5 timmar.


Spasmofen ska användas i lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid. Denna dos kan tas upp till 4 gånger dagligen med minst 6 timmars mellanrum.


Pediatrisk population

Spasmofen är inte godkänd till behandling av barn under 18 år.


Kontraindikationer


Varningar och försiktighet


CYP2D6-metabolism

Kodein metaboliseras av leverenzymet CYP2D6 till morfin, som är den aktiva metaboliten. Om en patient har brist på eller helt saknar detta enzym, kommer inte en tillräcklig analgetisk effekt att erhållas. Uppskattningar tyder på att upp till 7 % av den kaukasiska populationen kan ha denna brist. Om en patient däremot är en extensiv eller ultrasnabb metaboliserare finns det en ökad risk för morfinrelaterade biverkningar även vid normala förskrivna doser. Dessa patienter omvandlar snabbt kodein till morfin, vilket resulterar i högre plasmanivåer av morfin än förväntat.


Allmänna symtom på morfinintoxikation inkluderar förvirring, somnolens, ytlig andning, små pupiller, illamående, kräkningar, förstoppning och aptitlöshet. I allvarliga fall kan detta inkludera symtom på cirkulations- och andningsdepression, vilket kan vara livshotande och i mycket sällsynta fall dödligt. En uppskattning av förekomsten av ultrasnabba metaboliserare i olika befolkningsgrupper sammanfattas nedan:


Population

Förekomst ( %)

afrikaner/etiopier

29

afroamerikaner

3,4 - 6,5

asiater

1,2 - 2

kaukasier

3,6 - 6,5

greker

6

ungrare

1,9

nordeuropéer

1 - 2


Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Följande kombinationer med Spasmofen bör undvikas:

Barbitursyrederivat:

Morfinets och morfinderivatens (t.ex. oxykodon och hydromorfon) andningsdeprimerande effekt förstärks av barbiturater.

Mindre mängder alkohol:

Mindre mängder alkohol kan dramatiskt förstärka den svagt andningsdepressiva effekten av morfin. Kombinationen bör därför undvikas.


MAO-hämmare:

MAO-hämmare kan potentiera effekten av morfin (andningsdepression och hypotension). Serotonergt symtom har rapporterats vid samtidig behandling med petidin och MAO-hämmare, och kan därför ej uteslutas vid kombinationen morfin och MAO-hämmare.


Följande kombinationer med Spasmofen kan kräva dosanpassning:

Gabapentin:

Beakta risken för CNS-symtom i valet av behandling. Om de två läkemedlen ges samtidigt, överväg att minska gabapentindosen. Patienterna ska därför monitoreras noggrant vad avser tecken på CNS-depression, såsom somnolens, och gabapentin- eller morfindosen ska minskas i enlighet därmed.



Rifampicin:

Rifampicin inducerar metabolismen av morfin och kodein på ett sätt att plasmakoncentrationen av morfin(i form av modersubstans alternativt aktiv metabolit) sjunker.


Amitriptylin, klomipramin, samt nortriptylin:

Amitriptylin, klomipramin samt nortriptylin förstärker den analgetiska effekten av morfin. Detta kan delvis sammanhänga med att medlet ökar morfinets biologiska tillgänglighet.


Kinidin, neuroleptika, antidepressiva inklusive vissa SSRI:

Enstaka fallrapporter har indikerat en möjlig interaktion mellan kodein och serotoninhöjande läkemedel såsom MAO-hämmare eller SSRI vilket kan framkalla serotonergt syndrom.


Kodein är sannolikt verksamt genom att O-demetyleras till morfin via enzymet CYP2D6. Denna bioaktivering motverkas av en rad hämmare av CYP2D6, t ex kinidin, terbinafin, samt vissa medel i grupperna neuroleptika (såsom perfenazin, tioridazin, haloperidol, zuklopentixol, risperidon), icke selektiva MAO-hämmare, och SSRI (framförallt fluoxetin och paroxetin).


Warfarin:

Samtidig tillförsel av noskapin i hostdämpande läkemedel har rapporterats att kunna leda till en ökad effekt av warfarin. Mängden noskapin i Spasmofen är liten och risken för en klinisk betydelsefull interaktion är därför ringa.


Den kliniska betydelsen av följande kombination är oklar:

Baklofen:

Kombinationen morfin och intratekalt givet Lioresal orsakade blodtryckssänkning hos en patient. Risken för att denna kombination kan orsaka apné eller andra CNS symtom kan inte uteslutas.



Bensodiazepiner:

Kombinationen kan öka sedation hos patient. Bensodiazepiner kan förstärka opiaters andningsdepressiva effekt vilket bör beaktas.



Hydroxizin:

Samtidig administrering av hydroxizin och morfin kan genom en additiv effekt öka CNS-depression och dåsighet. Överväg byte till icke sedativ antihistamin.



Metylfenidat:

Metylfenidat kan öka den analgetiska effekten av morfin. Vid samtidig behandling bör man överväga att sänka dosen av morfin.



Nimodipin:

Nimodipin kan öka den analgetiska effekten av morfin. Vid samtidig behandling bör man överväga att sänka dosen av morfin.



Ritonavir:

Morfinnivåer kan minska beroende på induktion av glukuronidering av samtidigt administrerat ritonavir doserat som ett antiretroviralt läkemedel eller farmakokinetisk förstärkare (boostrare) av andra proteashämmare.


Fertilitet, graviditet och amning

Graviditet

Analgetika av morfintyp kan förorsaka neonatal andningsdepression. Under 2-3 timmar före väntad förlossning bör dessa preparat endast ges på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot riskerna för barnet. Vid långvarig behandling under graviditet bör risk för neonatal abstinens beaktas.


Amning

Spasmofen ska inte användas under amning (se avsnitt 4.3).


Morfin passerar över i modersmjölk.


Vid terapeutiska doser kan kodein och dess metabolit förekomma i mycket små mängder i modersmjölk och det är osannolikt att det ammade barnet påverkas. Om patienten däremot är en ultrasnabb metaboliserare avseende CYP2D6, kan högre nivåer av den aktiva metaboliten morfin förekomma i modersmjölken. Det kan i mycket sällsynta fall resultera i symtom på morfinintoxikation hos barnet, vilket kan vara dödligt.


Uppgift saknas om metylskopolaminnitrat passerar över i modersmjölk.

Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Vid behandling med Spasmofen kan reaktionsförmågan nedsättas. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning.

Biverkningar

Biverkningar anges nedan efter organsystem och frekvens. Frekvenserna definieras som: vanliga (≥1/100, <1/10), mindre vanliga (≥1/1000, <1/100), sällsynta (≥1/10 000, <1/1 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).


För detta preparat finns inte modern klinisk dokumentation som kan tjäna som underlag för bedömning av biverkningsfrekvens.

Effekterna reflekterar morfinets primära verkan på det autonoma nervsystemet. Vid högre doser kan metylskopolaminets antikolinerga effekt framträda.

Ca 20 % av patienterna drabbas av illamående och kräkningar. De flesta biverkningarna är dosberoende.


Morfin:


Immunsystemet:

Sällsynta: anafylaktisk reaktion

Endokrina systemet:

Vanliga: ökad ADH-frisättning.

Psykiska störningar:

Mindre vanliga: dysfori.

Ingen känd frekvens: eufori, sömn-, minnes- och koncentrationsstörningar.


Centrala och perifera nervsystemet:

Vanliga: sedering, yrsel.

Mindre vanliga: andningsdepression, desorientering.

Ingen känd frekvens: Hallucinationer, delirium, kramper, myokloni, dåsighet, huvudvärk.


Ögon:

Vanliga: mios.

Mindre vanliga:omtöckning, ackommodationsstörningar

Ingen känd frekvens: synrubbningar (dimsyn, nystagmus, dubbelseende).


Hjärtat:

Mindre vanliga: hjärtarytmiSällsynta: palpitation, takykardi, synkopé.

Ingen känd frekvens:bradykardi.


Blodkärl:

Sällsynta: ortostatisk hypotension, hypotension, hypertension, perifert ödem.


Andningsvägar bröstkorg och mediastinum:

Mindre vanliga: bronkokonstriktion.

Ingen känd frekvens:lungödem


Magtarmkanalen:

Vanliga: opstipation, illamående, kräkningar.Ingen känd frekvens: muntorrhet.


Lever och gallvägar:

Mindre vanliga: gallvägsspasm.


Hud och subkutan vävnad:

Mindre vanliga: pruritus.

Ingen känd frekvens: urtikaria,svettning, hudutslag, rodnad.


.


Njurar och urinvägar:

Vanliga: urinretention.

Mindre vanliga: urinvägsspasm.


Reproduktionsorgan och bröstkörtel:

Ingen känd frekvens:förlust av libido, impotens.


Allmänna symtom och symtom vid administreringsstället:

Ingen känd frekvens: hypotermi.


Sederingen avtar som regel efter några dagars tillförsel. Illamående och kräkningar avtar

ofta vid längre tids bruk. Spasm i gall- och urinvägar kan uppträda hos disponerade personer. Den andningsdepressiva effekten är dosberoende och utgör sällan något kliniskt problem. Tillvänjning och tolerans brukar ej medföra några problem vid behandling av svåra cancersmärtor.


Metylskopolamin:


Ögon:

Mindre vanliga: Ackommodationsstörningar


Hjärtat:

Mindre vanliga: Hjärtarytmi


Magtarmkanalen:

Mindre vanliga: Obstipation

Hud och subkutan vävnad:

Ingen känd frekvens: Urtikaria, pruritus


Njurar och urinvägar:

Mindre vanliga: Urinretention


Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället:

Mindre vanliga: Muntorrhet med risk för tand- och munslemhinneskador


Rapportering av misstänkta biverkningar

Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).


Läkemedelsverket

Box 26

751 03 Uppsala

Webbplats: www.lakemedelsverket.se

Överdosering

Toxicitet

1 suppositorium till 6 mån. barn samt 2-åring gav måttlig till allvarlig intoxikation.


Opioider

toxicitet: Barn och åldringar är generellt känsligare för denna grupp av substanser. Toxiciteten potentieras av barbiturater, hypnotika och alkohol.Morfin:

TOXICITET: Letal dos för vuxna (utan toleransutveckling) anges till 120-200 mg. Toxisk dos för vuxna (utan toleransutveckling) anges till 40-60 mg.

Skopolamin, hypnotika och alkohol potentierar den toxiska effekten.


SYMTOM: Typisk symtomtriad: sänkt medvetandegrad, uttalad andningsdepression, maximalt miotiska pupiller. Hypotoni. Blek, fuktig hud. Vid höga doser cyanos, areflexi, andningsstillestånd, medvetslöshet, cirkulationssvikt och lungödem. Acidos, kramper

(ffa barn), ev hypokalemi och hypokalcemi. Illamående, kräkningar och obstipation. Vid allvarlig förgiftning risk för hjärtmuskelskada, rhabdomyolys och njursvikt.


BEHANDLING: Om befogat ventrikeltömning, kol laxantia (vid peroral exposition). Naloxon 0,4 mg till vuxen (barn 0,01 mg/kg) långsamt intravenöst initialt, dosen ökas vid behov successivt tills andningsdepressionen är hävd. Kontinuerlig infusion av naloxon kan ibland vara ett praktiskt alternativ. Utebliven effekt av naloxon på andningsdepressionen talar mot förgiftning med morfin eller andra analgetika av morfintyp (N02A). Respiratorbehandling på vid indikation (med PEEP vid lungödem). Naloxon kan ej ersätta respiratorbehandling vid allvarlig intoxikation. (Hos narkomaner kan naloxon framkalla abstinenssymtom.) Vätska intravenöst (elektrolytlösn., glukos), blodgaskontroll, acidoskorrektion. Symtomatisk terapi.


Metylskopolamin:

TOXICITET: Resorberas ofullständigt peroralt, högre resorption sublingualt. 0,6 mg metylskopolamin under 2 dygn till 1 mån. barn och 0,9 mg till 2½ mån. barn gav allvarlig intoxikation.


Kodein:

TOXICITET: Stora individuella variationer. Toleransutveckling. Små barn och gamla särskilt känsliga. Letal dos till vuxna anges till (0,5-)0,8-1 g. 20 mg under 24 timmar till spädbarn (3 kg) gav allvarlig intoxikation. 30 mg till 11 månaders barn gav lindrig intoxikation. Vid doser > 5mg/kg finns risk för allvarlig andningsdepression hos barn. 640 mg till vuxen gav allvarlig intoxikation.

SYMTOM: se Morfin. Därutöver (spec. barn) kramper, hudrodnad och ansiktsödem.

BEHANDLING: se Morfin.


Papaverin:

TOXICITET: 80 mg till 2-åring samt 400 mg till 12-åring gav lindrig intoxikation. 2 g till vuxen gav efter ventrikeltömning lindrig till måttlig, 15 g till vuxen gav måttlig till allvarlig intoxikation.


SYMTOM: Dåsighet, huvudvärk, yrsel, medvetandesänkning. Sinustakykardi, ortostatisk hypotension. Flush, svettningar, gastrointestinala besvär. Hyperglykemi, laktacidos. Vid stora doser takypné, hyperventilation, ev apné. Arytmier inklusive ventrikulära arytmier ses främst vid i.v. administrering.


BEHANDLING: Om befogat ventrikeltömning, kol. Symtomatisk terapi.


Noskapin:

TOXICITET: 100–175 mg till småbarn gav ingen – lindrig, 250–400 mg gav efter koltillförsel lindrig, 400 mg till 13-åring samt 750–1000 mg till vuxna gav lindrig intoxikation.

SYMTOM: Huvudvärk, yrsel, slöhet, somnolens, illamående, kräkningar.

BEHANDLING: Om befogat ventrikeltömning, kol. Symtomatisk terapi.

Farmakologiska Egenskaper

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Analgetika, opioider i kombination med spasmolytika

ATC-kod: N02AG01


Spasmofen är ett kombinationspreparat av metylskopolaminnitrat och opiumalkaloider motsvarande ett totalextrakt av opium förstärkt med papaverin.


Morfin:

Morfin är ett opioidanalgetikum med kraftig analgetisk effekt. Den analgetiska effekten beror dels på en förändrad smärtupplevelse och dels på en höjning av smärttröskeln. Morfin utövar troligen sin analgetiska effekt på olika nivåer inom CNS.

Hos äldre patienter tilltar den smärtstillande effekten av morfin. Till morfinets centralnervösa effekter hör även andningsdepression, psykiska symtom, illamående och kräkning, mios samt frisättning av antidiuretiskt hormon.


Den andningsdepressiva effekten av morfin beror på en hämning av koldioxidens stimulerande verkan på respirationscentrum i förlängda märgen. Denna effekt kan leda till andningsinsufficiens hos patienter med nedsatt ventilationsförmåga till följd av lungsjukdom eller påverkan av andra farmaka. En ökad risk för andningsdepression finns vid behandling av äldre patienter.

Efter encefalit kan morfinets effekter vara förstärkta. Intoxikation med morfin kräver andningsunderstödjande behandling och tillförsel av antidot.


Morfin metaboliseras via konjugering till de 2 huvudmetaboliterna morfin-6-glukuronid (M6G) och morfin-3-glukuronid (M3G). Små mängder av morfin-3,6-diglukuronid kan också bildas. M3G har liten affinitet till opiodreceptorer, dvs ingen dokumenterad analgetisk effekt, men kan bidra till excitatorisk effekt. M6G är dubbelt så potent som morfin vid systemisk tillförsel, och de farmakologiska effekterna av M6G kan inte särskiljas från morfinets. Vid kronisk administrering står det för en signifikant andel av morfinets analgetiska effekter.



Genom stimulering av dopaminreceptorer i ”triggerzonen” i förlängda märgen kan illamående och kräkningar förekomma. Den ökade frisättningen av antidiuretiskt hormon bidrar till minskade urinvolymer vid morfinbehandling. Morfin ökar tonus i den glatta muskulaturen i mag-tarmkanalen. Detta leder till obstipation genom förlångsammad passage av födan genom mag-tarmkanalen. Vidare ökar trycket i gall- och urinvägar, varför morfin är mindre lämpligt vid gallvägs- eller uretärspasm.

Morfin har beroendeframkallande egenskaper och tolerans kan utvecklas mot morfineffekterna. Detta brukar emellertid ej medföra några problem vid behandling av svåra smärtor i samband med cancer.


Kodein

Kodein är ett centralt verkande svagt analgetikum. Kodein utövar sin effekt genom µ-opioidreceptorer, fastän kodein har låg affinitet till dessa receptorer och den analgetiska effekten beror på omvandlingen till morfin.


Papaverin:

Papaverin påverkar kroppens celler på många sätt, hämning av nedbrytningen av cykliskt AMP, hämning av energimetabolismen, blockad av cellulär purin- och pyrimidintransport är några av de viktigaste. Till följd kan i stort sett alla kroppens celler påverkas. Relaxering av glatt muskulatur i kärl- och gastrointestinalkanalen uppträder vid relativt låga koncentrationer. Hjärt-, lever-, njur- och CNS-effekter har också påvisats.


Noskapin:

Noskapin har en centralt hostdämpande effekt, som kan jämföras med effekten av kodein. Noskapin saknar vanebildande egenskaper.


Metylskopolamin:

Metylskopolamin är ett perifert verkande antikolinergikum som utövar sin effekt via perifera muskarinreceptorer vilket bland annat leder till en reduktion av den gastrointestinala motiliteten.

Farmakokinetiska egenskaper

Morfin:

Halveringstiden i plasma är 2-4 timmar.

Morfins distributionsvolym är ca 3 liter/kg med en plasmaproteinbindning på ca 35%. Clearance är ca 24 ml/min/kg. Morfin har ej dosberoende kinetik. Den biologiska tillgängligheten av morfin kan öka vid levercancer. Morfin metaboliseras i levern till de 2 huvudmetaboliterna morfin-3-glukonurid (saknar analgetisk effekt men kan bidra med excitatoriska effekter) samt morfin-6-glukonurid (mer potent än morfin själv). ). Små mängder av morfin-3,6-diglukuronid kan också bildas. Morfin och dess metaboliter genomgår enterohepatisk cirkulering. Eliminationen av morfin sker främst genom glukuronidering och utsöndringen av oförändrat morfin i urinen utgör <0,1%. M6G utsöndras via urinen, vilket gör att M6G kan ackumuleras vid nedsatt njurfunktion. Nedsatt lever- och njurfunktion påverkar eliminationen av substansen.


Kodein:

Halveringstid i plasma är 3-4 timmar.

Kodein metaboliseras främst genom glukuronidering men via en mindre metabolismväg O-demetyleras kodein till morfin. Detta metabolismsteg katalyseras av enzymet CYP2D6.

Kända långsamma metaboliserare avseende enzymet CYP2D6 kan få sämre effekt pga utebliven bildning av morfin.


Papaverin:

Uppgifter saknas om halveringstid.


Noskapin:

Halveringstid är ca 2 timmar.


Metylskopolamin:

Uppgifter saknas om halveringstid.

Prekliniska säkerhetsuppgifter

Det finns inga prekliniska data av relevans för säkerhetsbedömning utöver vad som redan beaktats i produktresumén.

Farmaceutiska Uppgifter

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Hårdfett, vattenfri kolloidal kiseldioxid, glycerolmonostearat.

Inkompatibiliteter

Ej relevant.

Hållbarhet

2 år vid förvaring vid 2C – 8C (i kylskåp).

12 månader vid högst 25C.

Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaringsanvisningar se 6.3 Hållbarhet.

Förpackningstyp och innehåll

Suppositorier 5 och 10 st (ask).

Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering

Inga särskilda anvisningar.

Innehavare av Godkännande För Försäljning

Meda AB

Box 906

170 09 Solna

Nummer på godkännande för försäljning

3183

Datum för Första Godkännande/Förnyat Godkännande

Datum för det första godkännandet:1947-03-13

Datum för den senaste förnyelsen: 2008-01-01

Datum för Översyn av Produktresumén

2016-02-15